Sardinien – En vacker, mystisk och stolt ö

Vi flyger till Alghero, Monica & Teo möter oss på flygplatsen. På vägen till Santa Teresa, besöker vi till Castelsardo, en typiskt sardisk by, med ett kastell, som familjen Doria från Genova lade grunden till under 1100-talet som sedan byggdes ut av aragonerna på medeltiden. I Castelsardo tillverkas klassiskt hantverk av vass och palmblad – korgar för förvaring av säd eller bröd, och fiskeburar som fortfarande används för att fånga languster.

Vi äter gemensam lunch på en av de mysiga restaurangerna och Monica visar byn under en promenad. Efter lunch rullar vi vidare mot dagens slutmål, Santa Teresa Gallura där vi ska bo i två nätter. Strax söder om Castelsardo kliver dock en elefant rätt ut i vägen. Roccia dell’Elefante är en helt naturlig formation av bergarterna trakit och andesit.

Hela Sardinien är vackert, men kanske Gallura, i norra delen av ön är den allra mest natursköna. Stora delar av området täcks av skog, och vi får en skymt av korkek där vi rullar fram genom landskapet, där runda kullar av granit skjuter upp lite här och var mitt i grönskan. Galluras, och Santa Teresas stora huvudattraktion är dock det blågröna havet och de många sandstränderna.

Santa Teresa är en välbesökt sommarstad med två fina sandstränder, och färjeförbindelse med grannön Korsika. Vi får våra rum och vi äter en trevlig välkomstmiddag. (L, M)

Vi färjan från Santa Teresa till Bonifacio på den franska grannön Korsika. Bonifacio är en vacker vit stad uppe på en klippa och skyddad av ett stort numera övergivet fort, som har gäckat pirater och erövrare. Staden har fått sitt namn efter en Toscansk adelsman och handelsresande som grundande staden år 828. Bonifacio, som beboddes av fiskare och pirater lydde först under tre sekler under Pisa. 1195 blev staden en genuesisk koloni och fick privilegier att prägla sina egna mynt. Så lades den första grunden till de imponerande murar som fortfarande omger stadskärnan. Under 1500-talet lydde staden under en kortare period under Frankrike, sedan på nytt under Genua, och blev slutligen franskt territorium på 1700-talet. Redan när vi närmar oss staden från havet, ser vi de dramatiska kalkstensklipporna, som slipats spetsiga av hav och vind under årtusendenas lopp. Husen i den gamla staden tycks klamra sig fast ytterst på bergskanten. Under dagen få vi möjlighet att undersöka denna spännande stad, dess pittoreska gränder, mysiga barer och restauranger närmare.

Vi tar det lilla tåget upp och Monica tar oss runt i de smala och charmiga gränderna. Lite egen tid för upptäcktsfärd och lunch. Under en båttur ser vi bl a den vy Pirater och andra sjöfarare såg av staden. Staden har fått sitt namn efter en Toscansk adelsman och handelsresande som grundande staden år 828. På eftermiddagen tar vi färjan åter till Sardinien och Santa Teresa. Egen kväll i staden, Monica tar med de som önskar på en frivillig middag. (F)

I den mån vädret ej tillåter båtfärd till Korsika, tar Teo oss med på en alternativ utfärd till Costa Paradiso och Capo Testa.

Vi beger oss mot miljardärernas lekstuga Costa Smeralda, men först gör vi ett stopp i staden Palau för att beundra den undersköna utsikten över skärgården. Costa Smeralda, Smaragdkusten är namnet på området strax norr om Olbia som fått sitt namn efter det smaragdgröna vattnet. Dessa trakter var ursprungligen glest befolkade, och användes framförallt som betesplats för får och getter. På 1960-talet inleddes en betydelsefull expansionsfas, då den unge Aga Khan IV köpte en cirka 50 km lång kuststräcka och skapade ett konsortium för områdets expansion. Här anlades lyxturismbostäder som arkitektritades för att smälta in i den omgivande miljön. Flygplatsen i Olbia etablerades, golfbanor och hamnar anlades i orterna Porto Cervo och

Undan för undan har Costa Smeralda hamnat på kartan som ett sommarparadis för internationella lyxlirare.

När vi reser längs med kusten förstår vi varför Aga Khan förälskade sig hals över huvud i området. Vi gör ett par stopp längs med vägen för att beundra ett par av de många vackra badvikarna, och ta oss en närmare titt på denna fascinerande del av Sardinien och dess bebyggelse.

Vi äter en lätt lunch under dagen. Vi gör ett par stopp längs med vägen för att beundra ett par av de många vackra badvikarna och dess bebyggelse. Vidare mot Barbagia, bergen och staden Nuoro. Här skall vi bo 2 nätter.  Teo tar oss med till sin stad, närliggande Oliena och här skall vi äta en god middag hos hans svåger. (F,L,M)

Idag vill Teodoro, vår vänlige och entusiastiske chaufför visa oss sina hemtrakter, som ligger i hjärtat av “Barbagia” – barbarernas rike.

Romarna, som vid flera tillfällen från 200 fKr och framåt försökte ta kontrollen över de stolta sarderna och deras älskade ö, hade särskilt svårt att komma överens med inlandets folk, som de kallade för ”barbarer”. Detta, enligt romarna, ”oskyra och otillgängliga” bergslandskap består delvis av bergskedjan ”Gennargentu”. Kanske just det faktum att dessa delar inlandet varit särskilt otillgängligt från havet inte bara skyddat från inkräktare, utan även bevarat de äldsta traditionerna.

Ingen annanstans på ön finns så många lokala fester, danser och traditionella dräkter. Större delen av det kuperade landskapet är inte lämpat för odling av spannmål, men får och getter trivs fint. Fårskötsel är den vanligaste sysselsättningen.

Sardinien, framförallt Barbagia, är fyllt av traditioner, mystik och vidskeplighet. På Sardinien  är karnevalsmaskerna helt olika dem som man kan se i t.ex. Venedig eller Viareggio, som kanske är demest kända ”karnevalsstäderna”. Här är det framförallt djur, natur och hedniska riter som  inspirerat utstyrseln.

I byn Mammoiada klär männen ut sig till ”Mamuthones”– svarta masker och fårskinnsdräkt samt ett trettiotal koskällor på ryggen som för ett fasligt väsen. Alla masker har förstås sin symbolik och sina berättelser.

De finaste Mamuthonesmaskerna kan kosta flera tusen kronor, och tillverkas av vildpäron, fikon, ek, kastanj, körsbär och eneträ av erkända “maskmakare”.

Vi besöker staden Orgosolo som är intressant bl.a. för sina väggmålningar – sk.murales. I Orgosolo har murales främst blivit ett uttryck för politiskt missnöje, men här finns även folkkära artister och vanliga, hederliga sardiska fåraherdar avbildade. För ett tjugotal år sedan bestämde sig några herdar i området kring Orgosolo att visa sina traditioner för besökare, och numera är det möjligt att äta lunch med fåraherdar. Det är just vad vi tänker göra. Vi får smaka flera sardiska specialiteter, som tillagas över öppen eld. Om vädret tillåter sitter vi utomhus på träbänkar.

På eftermiddagen passar vi på att följa med Teodoro på ytterligare lite sight seeing, och återvänder under eftermiddagen till hotellet för ett par timmars vila efter en innehållsrik dag.

Till kvällen tar Monica med de som önskar på en liten promenad i Nuoro. (F,L)

Vi lämnar Barbagia för vidare färd mot Bosa. På vår resa stannar vi vid den medeltida kyrkan Santa Sabina, som anlagts på en gammal kultplats, och byggts samman med en äldre bebyggelse (en sk. nurag). När vi närmar oss Bosa kantas vägen av olivlundar och korkekskogar. Staden finns med på listan över Italiens vackraste byar och här strosar vi i den pittoreska stadskärnan med kullerstensgränder och färgglada hus. Staden var ett centrum för garveri ända från romartiden. Hantverket nådde sin absoluta kulmen under 1600-talet och det sista garveriet lades ned i början på 1960-talet. Det garvade skinnet skickades vidare med häst och vagn eller båt, framför allt till Cagliari, där det såldes till bokbinderier för att användas som bokryggar. Högt över hustaken tronar Borgen Serravalle och slottet från 11-talet, som ursprungligen tillhörde familjen Malaspina (som ordagrant betyder den onda taggen!) Vid sidorna av floden Temo (som för övrigt är Sardiniens enda farbara flod) ligger tinorna som används för bla. langustfiske.

Vi äter på en trevlig restaurang på landet vid Monte Minerva. Vidare längs en av de vackraste vägarna i Italien som tar oss längs kusten som är full av fridfulla små skyddade vikar och vi njuter av utsikten över det glittrande havet. Vi anländer mot kvällen till Alghero, Monicas hemort, där vi ska bo 3 nätter. Monica tar med de som vill på en promenad i gamla stan och de som önskar kan följa med på en frivillig middag. (F,L)

Vi inleder dagen med stadspromenad i de medeltida delarna av Alghero. Den plats där Alghero ligger idag har varit bebott sedan förhistorisk tid under den s k Ozierikulturen, 5000 år f Kr och Nuraghecivilisationen från 1.500 f Kr. Fenicierna besökte även platsen och tack vare det strategiska läget i Medelhavet byggdes staden runt en befäst hamn runt 1102, av de genovesiska härskarna, familjen Doria, som regerade här i stort sett ostörda under århundraden fram till 1353 när de aragonesiska kungarna erövrade ön. Alghero kunde åter växa i betydelse då katalanska kolonisatörer kom till ön och i början av 1500-talet fick staden status som kunglig stad – Ciutat de l´Alguer. Habsburgarna spred sin elegans över staden fram till början av 1700-talet och de piemontesiska kungarna av Savojen tog över. De kullerstensklädda gatorna i stadens hjärta visar dock tydligt det katalanska inflytandet och då iberiska härskare återkom förstärktes det ytterligare.

Vi äter en lätt lunch, Focaccia på en bar vid strandpromenaden och reser sedan vidare för ett besök vid de arkeologiska bronsålderslämningarna som är så typiska för Sardinien – de cirkelformade murade nuragerna. Det finns ca 7000 på ön! Nuragher uppfördes från omkring 2000-fKr och var utsiktstorn med tillhörande boplats för byhövdingen. Runt utkikstornet fanns flera boplatser och till och med ett rådrum, där arkeologerna tror att de viktigaste strategiska besluten i byn fattades.

Vi besöker Porto Contebukten som ligger i nordvästra delen av ön och omgärdas av de vita glimmande uddarna Capo Caccia och Punta Giglio. Kusten är full av småvikar, öar och långa sandstränder mot ett skimrande turkost hav. De naturliga hamnarna har använts sedan romersk tid, eftersom de är skyddade från nordvästliga vindar. Idag är både hav och land skyddade under naturparksstatus, man har även fört in den vita åsnan från ön Asinara för att rädda denna unika art.

Därefter reser vi mot en familjeägd vingård belägen strax utanför Alghero. Dottern i familjen, Anna Maria guidar oss först kunnigt runt bland vinrankor och olivodlingar. Vi avslutar besöket med att smaka gårdens vin, några ostar, salsiccia, oliver och kallpressad olivolja. Egen kväll i Alghero. (F, L, V)

En dag att koppla av på, upptäcka stranden, kanske ett bad, lite shopping eller en uppfriskande promenad längs strandpromenaden eller följ med Monica och Teo på utfärd.

Extra utfärd, tillval: Stintino med lunch och lätt vandring

Stintino ligger på Sardiniens nordvästra spets. Här finns några av öns vackraste stränder. Det turkosfärgade vattnet och kritvita stränderna för tankarna till Karibien. La Pelosa och Le Saline är de två mest omtalade stränderna. Längre norrut ligger Asinara, en nationalpark. Med sin låga macchiavegetation är det ett område perfekt för vandring längs den vackra kustlinjen. Stintino är en före detta fiskeby som idag lever på turism. Vi besöker de vackra stränderna, tar en promenad längs havet och äter en lunch i byn.

Till kvällen avslutningsmiddag en bit utanför staden, på en sk Agriturismo. Vi äter en god traditionell middag tillagad på gårdens produkter. (F,M)

Transfer till flygresan för hemresa. (F)